Det har väl inte undgått någon att jag är gravid. Ni kommer få följa med på den resan här även om det här INTE kommer bli en gravidblogg. Jag är själv väldigt trött på folk som blir gravida och sen är man liksom "bara" gravid. Alla får givetvis bestämma själva och inget är ju rätt eller fel men så känner jag. Det är andra gången jag är gravid i mitt liv. Sist var för 14 år sedan och då fanns inte sociala medier. Tacka gud för det!Detta glorifierande av graviditeten och detta överflöd av stylade gravidbilder gör mig matt. Det gör mig inte matt för att någon känner sig som en gudinna eller att någon vill visa upp sin gravida kropp konstant. Detta gör mig matt för det finns ingen balans i känslorna kring graviditet. Det är som att det även graviditet har blivit ett forum för jagandet av perfektion och lycka. Jag är glad att jag är äldre och kan se bortom allt det som visas. Hade jag varit 10 år yngre hade jag kunnat känna mig misslyckad i min graviditet. Nä för mig har inte gudinnekänslan infunnit sig. Känner mig faktiskt mer som en flodhäst, helt ärligt. 🦛 Jag känner inte heller livet i mig ger mig kraft och energi. Jag är och har varit så trött att tårarna rinner ibland. Jag har kräkts och mått illa så jag har känt mig konstant bakfull. Att känna mig starkare än någonsin har jag inte heller upplevt än. Swimrun? Marathon? Träna som vanligt? Ehhh näää. Glad om jag orkar träna överhuvudtaget. Det tär på mig som fasen. Det är viktigt för mig.Jag känner mig svagare både fysiskt och psykiskt än på länge. Ibland känns det som att jag ska gå av för att jag är så skör. Gravid-glow? Vad är det? Jag är så torr, fnasig och rödflammig. Dessutom har jag tydligen blivit känslig mot klor. Härligt ändå! Det här med att alla ska prata och fråga om graviditeten? Ja men alla är ju glada och undrar. Jag vet det. Å jag är tacksam för all pepp.Men ibland vill jag bara skrika att jag är något bakom den också. Dessutom har jag helt ärligt hatat att vara gravid ca 90% av tiden hittills. Jag har inte ett dugg dåligt samvete för det. Jag vet att jag kommer bli en supermamma ändå ❤️ Har upplevt en fantastisk graviditet innan där jag kände mig starkast i världen. Så njut på ni med den känslan! Jag är inte bitter för jag bär på något som är ett mirakel. Jag har tidigare både spytt, varit less, hatat och kämpat för att nå mina mål. Jag vet också att vinster som kostat mer längs vägen smakar lite bättre när man gått i mål. 🙏🏻